II

Jag började känna mig mer och mer bekväm i min situation,
gasspisen kändes bekant i det halvt utrivna köket.
Min mor hade slavat över en liknande spis så länge jag kunde komma ihåg.
Om jag bara använde ett öga och kisade lite såg det nästan ut som mitt barndomshem.

Men det var något som fattades?
Hade vi inte precis gått igenom en plan?
Var det inte soligt bara för en sekund sedan?

Efter en lång och djup trans av gaslågan som lekte med det kalla järnet och som nu sprakade som ett tomtebloss från helvetet, insåg jag att jag satt fast.

-Släpp mannen ni bundit fast, jag tror att han är oskyldig?!

Inte ett ljud, mina händer förlamat fastspända och blodfyllda.
Järnet kom närmre och närmre, hettan!
jag kunde inte längtre fokusera mig utan fastnade ständigt med blicken i den bakre delen av rummet.
Röken från en våt ciggar som rullat ner från bordet stegrade,
spetsen på hennes klänning klöv röken som likt i drag sakta klättrade uppför hennes svettiga innerlår.

- Jag kan nu känna lukten av bränt kött.

De brände mig gång på gång.
Jag var oskyldig till vad de anklagat mig för tills jag fick mitt straff,
det mer de straffade mig det mer förtjänar jag det.

Jag vaknade i ett blodigt bandage som täckte mitt ansikte och skyddade det från soporna jag låg i.

- Var de nära?
- Var jag nära?
- Vart var jag och varför uppsökte jag inte läkare, polis eller en vän med bil?

Skit ska skit ha.


.