III
Jag hade inte firat julafton hemma eller med familjen på åratal.
jag brukar bara skicka ett vykort, ett sådant som får motagaren att önska att de var någon annanstans och avsändaren att han var död.
Det här var min första födelsedag, samma kännsla men inget vykort.
Bara en bucklig plåtspegel som ivrig åskådare när en ny skapelse och mitt framtida ansikte tar platts.
En pojkaktig glädje spred sig och önskedrömmar om ett liv som välmående monster.
Allt släppte när de första tårarna av blod slogs mot handfatets porslin,
det kliade under naglarna när jag grävde fram mitt nya ansikte och tvingade ut det genom ett fluster av var.
Jag var en annan, jag var den jag alltid varit men nu utan ett fysiskt filter.
Det kännslomässiga hade jag lämnat bakom mig redan i den tidigare delen av mina tonår,när orättvisorna haglat över mig och varje vågat utalande belönatts med en klapp på huvudet.
Äntligen en klarsynt insikt utan någon försvarslös idiot i närheten som förväxlat min beslutsamhet med ett rasande korståg.
Inte den här gången, det enda sättet att veta att man har rätt är att undvika människor som säger att man har fel.
Och jag var inte bara rätt jag var också ensam.
En oslagbar kombination när ens mentala välstånd är sin enda fiende.
Det knackar på dörren.
- Ingen vet att jag är här?
Dörren skakar som en hjärtinfarkt och ett enkelriktat omen, allt i rummet blir knivskarpa skildringar av nutida kultur.
Bibeln i byrålådan skriker ut sin plats och slåss om TV´ns allsmäktiga uppmärksamhet.
Badrumsfönstret är som gjort för att krypas ut ur och drömen om att bli skjuten i ryggen växer i takt med kännslomässig förståelser för disfunktionella beteenden med evolution som ursäckt och missförstådda allierade som en stödjande familj.
Utanför,
en man med hatt och ett,
- Kan du bära mina väskor genom tullen flin.
Insikten och besvikelsen över att jag fortfarande fyller en allmän funktion och har ett fack att fylla gör mig spyfärdig.
Jag ville stärkas av ett ansiktsutryck av förakt men blir istället satt ur kurs med ett kärleksfullt penga grin.
- Jag vill sälja dig.
.
Jag hade inte firat julafton hemma eller med familjen på åratal.
jag brukar bara skicka ett vykort, ett sådant som får motagaren att önska att de var någon annanstans och avsändaren att han var död.
Det här var min första födelsedag, samma kännsla men inget vykort.
Bara en bucklig plåtspegel som ivrig åskådare när en ny skapelse och mitt framtida ansikte tar platts.
En pojkaktig glädje spred sig och önskedrömmar om ett liv som välmående monster.
Allt släppte när de första tårarna av blod slogs mot handfatets porslin,
det kliade under naglarna när jag grävde fram mitt nya ansikte och tvingade ut det genom ett fluster av var.
Jag var en annan, jag var den jag alltid varit men nu utan ett fysiskt filter.
Det kännslomässiga hade jag lämnat bakom mig redan i den tidigare delen av mina tonår,när orättvisorna haglat över mig och varje vågat utalande belönatts med en klapp på huvudet.
Äntligen en klarsynt insikt utan någon försvarslös idiot i närheten som förväxlat min beslutsamhet med ett rasande korståg.
Inte den här gången, det enda sättet att veta att man har rätt är att undvika människor som säger att man har fel.
Och jag var inte bara rätt jag var också ensam.
En oslagbar kombination när ens mentala välstånd är sin enda fiende.
Det knackar på dörren.
- Ingen vet att jag är här?
Dörren skakar som en hjärtinfarkt och ett enkelriktat omen, allt i rummet blir knivskarpa skildringar av nutida kultur.
Bibeln i byrålådan skriker ut sin plats och slåss om TV´ns allsmäktiga uppmärksamhet.
Badrumsfönstret är som gjort för att krypas ut ur och drömen om att bli skjuten i ryggen växer i takt med kännslomässig förståelser för disfunktionella beteenden med evolution som ursäckt och missförstådda allierade som en stödjande familj.
Utanför,
en man med hatt och ett,
- Kan du bära mina väskor genom tullen flin.
Insikten och besvikelsen över att jag fortfarande fyller en allmän funktion och har ett fack att fylla gör mig spyfärdig.
Jag ville stärkas av ett ansiktsutryck av förakt men blir istället satt ur kurs med ett kärleksfullt penga grin.
- Jag vill sälja dig.
.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home