IIII

Jag vaknar bredvid en stor målning,
gnuggar händerna i ansiktet.
Jag inser att det är fönstret som ramar in verkligheten när gardinen rör sig mot mig i sakta cirklar.
Bruna lakan i polyester, gråa påslakan med smala röda ränder.
Jag köper sängkläder i betong för att få känslan av stabilitet i mitt korthus till vardag.
Det ligger en stel pizzaslice på bordet och en tandborste i ett halvfullt glas rom och cola.
En perfekt gårdag och jag känner redan nu att jag kommer ha svårt att leva upp till mig själv.

Jag måste duscha av mig vilket inte är vanligt, men jag dekade i skinnsoffan i skinnjackan och med bar underkropp.
Två av trillingarna hade gått och den mellersta stod nu tydligen redan i köket och diskadeupp från gårdagen.

Jag kan höra hur det försiktigt slammras från dörrhålet.
Sätter mig upp, sätter ljudlöst på tv´n och sträcker på min rygg som beklagar sig med ett levande brytande ljud eko inombords.
Funderar på att låtsas sova tills hon är klar med frukosten.
På så sätt kan jag vakna utan vinläppar och spela glad, tacksam och morgonpigg när hon kommer med frukost på sängen.

Ljudet i köket byts plötsligt från skärande porslin till rivande papper och lådor som dras ut som att någon frenetiskt letade efter en obetald telefonräkning.
Rörelsemönstret i köket verkar av manlig karaktär och det morgonstånd jag lyriskt väntat med att få hugga i henne slaknar.
jag glider ur sängen för att sedan krypandes närma mig köket, ljudet och en muskig välbalanserad skugga toppad med hatt.

-Känner jag dig?

Han vänder sig tyst om, stoppar handen i fickan och letar som efter en nedskriven presentation av sig själv.

Vill han sälja något,
är han döv,
kanske han har talfel?

Nej han har kniv.

-Jag skulle aldrig ha frågat.