Hon flackar förbi i köket och ingen iaktar dig utanför i buskarna.
Stanna där du är och klä dig därefter, ingen har lagt fram kläder åt dig.
sätt på dig dom, det är inte riktigt "du" men ingen kommer döma dig.
Den här gången är ingen onykter och din bil kommer inte starta ikväll.
Ingen väntar utanför.
Sätt dig och ströläs en bok ingen har all tid i världen.
kliv i badet och tvätta dig sakta ren från ingens blickar,
du kan ligga tills din hud blir skrynklig och skör ingen har tålamod.
Ingen borde komma in med stormsteg och strypa dig men samtidigt borde ingen låta bli.
ingen kom till jobbet i dag och ingen kan ta din plats.

IIIIII

Hon sa, hon sa, hon sa,
Hon sa en massa saker men inget verkade stämma.
Hon var här för att jobba ihop pengar till sin sjuka mamma i malmö.
Plysh-pyjamasen hängde på stolen och en tågbiljett seglade försiktigt ur när hon rycker den av stolen för att skyla sig som ett byte bedjandes ur snärjning.

Malmö central 23/4 08
13:05-18:52

Duschen vrids igång, dags att peta sig i näsan, släppa vind och snoka.
Det börjar bli tröttsamt att rota.
En rakkniv, ett läppstifft, säkerhetsnålar, en liten spegel, en släng kola och ett kort på familjen.

Hon talar sanning.
Äntligen, ett ärligt möte och jag kan luta mig tilbaka och slappna av för en stund av lycka.

Jag satte eftertänksamt ner vänster fot först och sedan träbenet, tänder en tändsticka imot det och höjde ljuset.

Det knackar på dörren och jag öppnar.

-Mr.Koschek?

Hennes hårtork går igång och piccolon talar dövt i mitt öra?
Hans mun rör sig angagerat mot min men ögonen stirrar ogenerat in mot det ångande badrummet.
Var det än var han sa eller såg så dämpade det inte mitt stånd av vilja eller försök till oförstånd.

jag drixsar av mitt dåligtsamvete och stänger dörren.
Hon är klar för dagen och trottsar regnet med ett tjockt lager smink och en långsmal stickad tröja.

-Jag följer dig ner.

Ett steg i taget men trappan tar aldrig slut, hela huset spökar tolvstegsprogram medans pianots toner tapetserar lobbyn.
Var jag än åker omger jag mig med sköterskor i form av flickvänner, doktorer bakom baren och när jag vaknar efter medicineringen, en väl struken tvångströjja framlaggd på sängen och en fluga i form av en snara.


jag ska bara suga i mig den här ciggaren innan jag bryter mig in hos dig.
orena handlingar i blod och stryptag med ett rent sinne, jag dömmer inte efter någons handlingar så gör det inte du heller.

Hur ska jag någonsin lyckas ta mig ut på gatan?
Hur kan jag köpa dagens tidning när jag inte ens kan greppa vart den kommer ifrån eller vågar fråga?
Bara börja leva i den tiden det hela påstås utspela sig i för att sedan ställa mig åt sidan.

tiden är något fysiskt, tiden är död, ett ömsat skinn.
skriv det och lev, läs det och lev.
lev det och dö.

IIIII

Vattnet pärlar sig och saltet fräter genom fibret på pappret.
Jag skrev det, skickade det och öppnade det själv.
Ett kärleksbrev hette det innan och självmordsbrev efteråt, det till och med uppmundrades av hönsen på kontoret.
Om jag bara haft en handfull riktiga vänner eller en ärlig ovän.
Det här är sista gången jag gör bort mig sa han den,
knycklade ihop pappret och kasstade det mot papperskorgen, hon sitter.

Jag dricker upp mitt.

Ställer glaset över elden.
Blicken flackar när jag stryper lågan.
kvävd på sina tillgångar, juveler, fina middagar, ja-sägare
och sena nätter på operan.
I kulliserna springer de i bekymmersfri limbo.
Månklara nätter på ambasaden, dansande tårtverk,
frukt med vänner och lata söndagar.
Nu är hon inte längre brasved, sprakande kvällar eller eldiga möten.
mer drivved, rotlös blöt och ansträngd.

Dags för att köpa sig något fint men inte för att imponera utan för att överleva.
butikernas långa gator anstränger delar hon vanligtvis betalar dyrt för hos slaktarn, grisfötterna, skinkorna och trynet.

IIII

Genom vindrutan, solen igen, orange, gul ännu en dag som aldrig tar slut,
är livet inget annat än förloppet av sig själv
och kommer det att fortsätta så tills graven har mig sluten, omfamnad, foglig, sval och fri.
Nu har jag ett rakblad i munnen, ögonen brinner hela vägen upp innanför skallbenet och magen bryter bröd.

-Bensinmacken därborta om det är en sådan kanske har något, en läskautomat, någon förymd tonårspojke eller ett fyllo?

Allt för törsten.

Jag är där lika snabbt som tiden det tar att släppa en kikare med blicken för
att sedan flyttas i en sladd in mot macken.
Jag konstanterar att det är torka medans jag rinner av ratten, genom dörren och ut i det dammoln min Slayer van lämnat efter sig.

Ut ur askan och in i elden kliver en man och erbjuder sig tanka mitt vrålåk av död.

-Full tank?

Jag hade redan masserat upp den och laddat den i bilen,
jag sjuter av två skott.
Det första träffar i magen, han böjer sig fram med ett tomt skrik.
Det andra skottet träffar huvudet, nåd och inga visor.
Jag går fram sätter mig gränsle över den gammla bensingamen, knyter händerna och snyter mig i hans jeansjacka.
Min gylf glänser likt en gyllene port och hans döda kropp är nyckeln till min lycka.
Sakta knullar jag hans protesklädda mun, det börjar göra ont men jag kommer snart och när jag är klar krossar jag hans huvudet med en närliggande sten så att ingen annan kan använda honnom.

IIII

Jag vaknar bredvid en stor målning,
gnuggar händerna i ansiktet.
Jag inser att det är fönstret som ramar in verkligheten när gardinen rör sig mot mig i sakta cirklar.
Bruna lakan i polyester, gråa påslakan med smala röda ränder.
Jag köper sängkläder i betong för att få känslan av stabilitet i mitt korthus till vardag.
Det ligger en stel pizzaslice på bordet och en tandborste i ett halvfullt glas rom och cola.
En perfekt gårdag och jag känner redan nu att jag kommer ha svårt att leva upp till mig själv.

Jag måste duscha av mig vilket inte är vanligt, men jag dekade i skinnsoffan i skinnjackan och med bar underkropp.
Två av trillingarna hade gått och den mellersta stod nu tydligen redan i köket och diskadeupp från gårdagen.

Jag kan höra hur det försiktigt slammras från dörrhålet.
Sätter mig upp, sätter ljudlöst på tv´n och sträcker på min rygg som beklagar sig med ett levande brytande ljud eko inombords.
Funderar på att låtsas sova tills hon är klar med frukosten.
På så sätt kan jag vakna utan vinläppar och spela glad, tacksam och morgonpigg när hon kommer med frukost på sängen.

Ljudet i köket byts plötsligt från skärande porslin till rivande papper och lådor som dras ut som att någon frenetiskt letade efter en obetald telefonräkning.
Rörelsemönstret i köket verkar av manlig karaktär och det morgonstånd jag lyriskt väntat med att få hugga i henne slaknar.
jag glider ur sängen för att sedan krypandes närma mig köket, ljudet och en muskig välbalanserad skugga toppad med hatt.

-Känner jag dig?

Han vänder sig tyst om, stoppar handen i fickan och letar som efter en nedskriven presentation av sig själv.

Vill han sälja något,
är han döv,
kanske han har talfel?

Nej han har kniv.

-Jag skulle aldrig ha frågat.

III

Jag hade inte firat julafton hemma eller med familjen på åratal.
jag brukar bara skicka ett vykort, ett sådant som får motagaren att önska att de var någon annanstans och avsändaren att han var död.

Det här var min första födelsedag, samma kännsla men inget vykort.
Bara en bucklig plåtspegel som ivrig åskådare när en ny skapelse och mitt framtida ansikte tar platts.

En pojkaktig glädje spred sig och önskedrömmar om ett liv som välmående monster.

Allt släppte när de första tårarna av blod slogs mot handfatets porslin,
det kliade under naglarna när jag grävde fram mitt nya ansikte och tvingade ut det genom ett fluster av var.

Jag var en annan, jag var den jag alltid varit men nu utan ett fysiskt filter.
Det kännslomässiga hade jag lämnat bakom mig redan i den tidigare delen av mina tonår,när orättvisorna haglat över mig och varje vågat utalande belönatts med en klapp på huvudet.
Äntligen en klarsynt insikt utan någon försvarslös idiot i närheten som förväxlat min beslutsamhet med ett rasande korståg.

Inte den här gången, det enda sättet att veta att man har rätt är att undvika människor som säger att man har fel.
Och jag var inte bara rätt jag var också ensam.
En oslagbar kombination när ens mentala välstånd är sin enda fiende.

Det knackar på dörren.

- Ingen vet att jag är här?

Dörren skakar som en hjärtinfarkt och ett enkelriktat omen, allt i rummet blir knivskarpa skildringar av nutida kultur.
Bibeln i byrålådan skriker ut sin plats och slåss om TV´ns allsmäktiga uppmärksamhet.
Badrumsfönstret är som gjort för att krypas ut ur och drömen om att bli skjuten i ryggen växer i takt med kännslomässig förståelser för disfunktionella beteenden med evolution som ursäckt och missförstådda allierade som en stödjande familj.

Utanför,

en man med hatt och ett,
- Kan du bära mina väskor genom tullen flin.

Insikten och besvikelsen över att jag fortfarande fyller en allmän funktion och har ett fack att fylla gör mig spyfärdig.
Jag ville stärkas av ett ansiktsutryck av förakt men blir istället satt ur kurs med ett kärleksfullt penga grin.

- Jag vill sälja dig.



.

II

Jag började känna mig mer och mer bekväm i min situation,
gasspisen kändes bekant i det halvt utrivna köket.
Min mor hade slavat över en liknande spis så länge jag kunde komma ihåg.
Om jag bara använde ett öga och kisade lite såg det nästan ut som mitt barndomshem.

Men det var något som fattades?
Hade vi inte precis gått igenom en plan?
Var det inte soligt bara för en sekund sedan?

Efter en lång och djup trans av gaslågan som lekte med det kalla järnet och som nu sprakade som ett tomtebloss från helvetet, insåg jag att jag satt fast.

-Släpp mannen ni bundit fast, jag tror att han är oskyldig?!

Inte ett ljud, mina händer förlamat fastspända och blodfyllda.
Järnet kom närmre och närmre, hettan!
jag kunde inte längtre fokusera mig utan fastnade ständigt med blicken i den bakre delen av rummet.
Röken från en våt ciggar som rullat ner från bordet stegrade,
spetsen på hennes klänning klöv röken som likt i drag sakta klättrade uppför hennes svettiga innerlår.

- Jag kan nu känna lukten av bränt kött.

De brände mig gång på gång.
Jag var oskyldig till vad de anklagat mig för tills jag fick mitt straff,
det mer de straffade mig det mer förtjänar jag det.

Jag vaknade i ett blodigt bandage som täckte mitt ansikte och skyddade det från soporna jag låg i.

- Var de nära?
- Var jag nära?
- Vart var jag och varför uppsökte jag inte läkare, polis eller en vän med bil?

Skit ska skit ha.


.

Ett av de sista dagarna på vin.
Jag hade kvällen innan bestämt mig för att "bara-vara-hemma"
Mitt hjärta värkte och min hjärna behövde vatten.
Utomkroppsligt svävar min själ över mig i sängen, tankar på fru, barn och kulsprutor lagrade i hemliga rum i väntan på att få användas.
Hela världen vibrerar i väntan på att jag ska återstå denna lördagseftermiddag.
allt faller på sin naturliga platts, efter kaffet, fåtöljen och en bok som doftar nöt.

Jag hadde sett poster´s med hennes namn men inget jag lade märke till egentligen, något om ett fantasins foster.

Jag hadde nickat till och viste inte om det var dag eller natt,
allt jag hörde var en orientalisk basgång.
Denna gång att följa.
Jag tog mig ut på gatan, jackan hängde över mina axlar och det älskande paret på gatuhörnet gav mig en blick som att jag var ute efter dem, och det var jag.
Inte just dom men hela stadens oskuld.

Ingen skylt men ett magiskt opiat av synd slet mig in på en stökig restaurang.
Min närvaro bröt sig igenom timtal av ostörd vin-dekadens och krutrök.

Jag tog mig instinktivt till baren för att söka skydd,
en man anpassar sig snabbt till sin omgivning och alla barer är desamma.

- Jag vet hur jag blir och vad jag egentligen är.

Först en skygg gammal man och ett par glas senare en levande kärleksparad på gränsen till upplopp.

Likt en orm med goda avsikter och en kropp lika trollbindande som färgfilmens glada dagar kastade hon i en handvändning om alla tidigare av fysikens lagar.
Jag vaggades ut på öppet hav.

Hon tog min hand och ledde mig igenom rummet,pokerpartierna och förbi en man med femhundra kronor hängandes från gylfen.
Det var en gammal träkåk och det fanns många lönndörrar kvar sedan kriget.
Jag frågade från vilket krig?
,men hon visste inte.
Dimmig av intrycken följde jag hennes kåtparfym och lätta hand in i ett dovt rum isolerat med täcken.
Ljuden från gästernas skålande tystnade omedelbart när dörren till rumet
förslöts.
En vindpust drog genom rummet ut genom fönstret med lösa papper trött i släptåg.
Ett kassaskåp stort som en gorilla och en som vakta det.
Han hette,

- Det ska du skita i.

Hon stod nu i andra sidan rummet, hon pratade med ett hål i väggen som senare visade sig vara ett öga.
Jag hann stirra mig blind för att senare bli avbruten med frågor om vad jag drack.

- Gin och juice?


.