IIIII

Vattnet pärlar sig och saltet fräter genom fibret på pappret.
Jag skrev det, skickade det och öppnade det själv.
Ett kärleksbrev hette det innan och självmordsbrev efteråt, det till och med uppmundrades av hönsen på kontoret.
Om jag bara haft en handfull riktiga vänner eller en ärlig ovän.
Det här är sista gången jag gör bort mig sa han den,
knycklade ihop pappret och kasstade det mot papperskorgen, hon sitter.

Jag dricker upp mitt.

Ställer glaset över elden.
Blicken flackar när jag stryper lågan.
kvävd på sina tillgångar, juveler, fina middagar, ja-sägare
och sena nätter på operan.
I kulliserna springer de i bekymmersfri limbo.
Månklara nätter på ambasaden, dansande tårtverk,
frukt med vänner och lata söndagar.
Nu är hon inte längre brasved, sprakande kvällar eller eldiga möten.
mer drivved, rotlös blöt och ansträngd.

Dags för att köpa sig något fint men inte för att imponera utan för att överleva.
butikernas långa gator anstränger delar hon vanligtvis betalar dyrt för hos slaktarn, grisfötterna, skinkorna och trynet.