motell novell

En samling sanna berättelser om utsatta människor i ett nät av list och manipulation. Om att ständigt resa med en tom tank, fickpengar och ödestigande möten.

Sunday, June 08, 2008

IIIIII

Hon sa, hon sa, hon sa,
Hon sa en massa saker men inget verkade stämma.
Hon var här för att jobba ihop pengar till sin sjuka mamma i malmö.
Plysh-pyjamasen hängde på stolen och en tågbiljett seglade försiktigt ur när hon rycker den av stolen för att skyla sig som ett byte bedjandes ur snärjning.

Malmö central 23/4 08
13:05-18:52

Duschen vrids igång, dags att peta sig i näsan, släppa vind och snoka.
Det börjar bli tröttsamt att rota.
En rakkniv, ett läppstifft, säkerhetsnålar, en liten spegel, en släng kola och ett kort på familjen.

Hon talar sanning.
Äntligen, ett ärligt möte och jag kan luta mig tilbaka och slappna av för en stund av lycka.

Jag satte eftertänksamt ner vänster fot först och sedan träbenet, tänder en tändsticka imot det och höjde ljuset.

Det knackar på dörren och jag öppnar.

-Mr.Koschek?

Hennes hårtork går igång och piccolon talar dövt i mitt öra?
Hans mun rör sig angagerat mot min men ögonen stirrar ogenerat in mot det ångande badrummet.
Var det än var han sa eller såg så dämpade det inte mitt stånd av vilja eller försök till oförstånd.

jag drixsar av mitt dåligtsamvete och stänger dörren.
Hon är klar för dagen och trottsar regnet med ett tjockt lager smink och en långsmal stickad tröja.

-Jag följer dig ner.

Ett steg i taget men trappan tar aldrig slut, hela huset spökar tolvstegsprogram medans pianots toner tapetserar lobbyn.
Var jag än åker omger jag mig med sköterskor i form av flickvänner, doktorer bakom baren och när jag vaknar efter medicineringen, en väl struken tvångströjja framlaggd på sängen och en fluga i form av en snara.


jag ska bara suga i mig den här ciggaren innan jag bryter mig in hos dig.
orena handlingar i blod och stryptag med ett rent sinne, jag dömmer inte efter någons handlingar så gör det inte du heller.

Hur ska jag någonsin lyckas ta mig ut på gatan?
Hur kan jag köpa dagens tidning när jag inte ens kan greppa vart den kommer ifrån eller vågar fråga?
Bara börja leva i den tiden det hela påstås utspela sig i för att sedan ställa mig åt sidan.

tiden är något fysiskt, tiden är död, ett ömsat skinn.
skriv det och lev, läs det och lev.
lev det och dö.

Friday, June 06, 2008

IIIII

Vattnet pärlar sig och saltet fräter genom fibret på pappret.
Jag skrev det, skickade det och öppnade det själv.
Ett kärleksbrev hette det innan och självmordsbrev efteråt, det till och med uppmundrades av hönsen på kontoret.
Om jag bara haft en handfull riktiga vänner eller en ärlig ovän.
Det här är sista gången jag gör bort mig sa han den,
knycklade ihop pappret och kasstade det mot papperskorgen, hon sitter.

Jag dricker upp mitt.

Ställer glaset över elden.
Blicken flackar när jag stryper lågan.
kvävd på sina tillgångar, juveler, fina middagar, ja-sägare
och sena nätter på operan.
I kulliserna springer de i bekymmersfri limbo.
Månklara nätter på ambasaden, dansande tårtverk,
frukt med vänner och lata söndagar.
Nu är hon inte längre brasved, sprakande kvällar eller eldiga möten.
mer drivved, rotlös blöt och ansträngd.

Dags för att köpa sig något fint men inte för att imponera utan för att överleva.
butikernas långa gator anstränger delar hon vanligtvis betalar dyrt för hos slaktarn, grisfötterna, skinkorna och trynet.

IIII

Genom vindrutan, solen igen, orange, gul ännu en dag som aldrig tar slut,
är livet inget annat än förloppet av sig själv
och kommer det att fortsätta så tills graven har mig sluten, omfamnad, foglig, sval och fri.
Nu har jag ett rakblad i munnen, ögonen brinner hela vägen upp innanför skallbenet och magen bryter bröd.

-Bensinmacken därborta om det är en sådan kanske har något, en läskautomat, någon förymd tonårspojke eller ett fyllo?

Allt för törsten.

Jag är där lika snabbt som tiden det tar att släppa en kikare med blicken för
att sedan flyttas i en sladd in mot macken.
Jag konstanterar att det är torka medans jag rinner av ratten, genom dörren och ut i det dammoln min Slayer van lämnat efter sig.

Ut ur askan och in i elden kliver en man och erbjuder sig tanka mitt vrålåk av död.

-Full tank?

Jag hade redan masserat upp den och laddat den i bilen,
jag sjuter av två skott.
Det första träffar i magen, han böjer sig fram med ett tomt skrik.
Det andra skottet träffar huvudet, nåd och inga visor.
Jag går fram sätter mig gränsle över den gammla bensingamen, knyter händerna och snyter mig i hans jeansjacka.
Min gylf glänser likt en gyllene port och hans döda kropp är nyckeln till min lycka.
Sakta knullar jag hans protesklädda mun, det börjar göra ont men jag kommer snart och när jag är klar krossar jag hans huvudet med en närliggande sten så att ingen annan kan använda honnom.

Bloggtoppen.se